Timing, kriterier och förstärkning

Timing, kriterier och förstärkning

När saker och ting inte går som vi hoppas på i hundträningen, har många en tendens att analysera ihjäl hunden, eller hitta på de mest finurliga förklaringar till varför det inte funkar. Detta är inte nödvändigt.

Text: Morten Egtvedt & Cecilie Køste

Genom att använda inlärningsteorin som grund kan man i stället fokusera på att förbättra träningen på 4 enkla punkter – detta är allt du behöver, oavsett vilken träningsmetod du använder. Efter att ha läst denna artikel kommer du att kunna lösa alla de träningsutmaningar du gång efter annan kommer att möta, åtminstone teoretiskt!

4 frågor som kan revolutionera din träning!

Om du känner att träningen inte går så snabbt framåt som förväntas, eller du endast önskar att förbättra din träning så mycket som möjligt, skall du fokusera på 4 punkter, 4 frågor. Förutsatt att din hund är frisk, kommer du alltid att kunna effektivisera din träning genom att förbättra dig på en eller oftast flera av dessa 4 punkter. Vi skall i denna artikel gå igenom dessa 4 punkter och förklara vad som ligger bakom.

 

1. Timing = vilket beteende förstärks?

Den första frågan man kan ställa sig när man vill effektivisera sin träning är om vi belönar tillräckligt exakt, m a o om ”timingen” är bra nog. Att belöna några tiondedelar för sent kan i många fall vara skillnaden mellan succé och fullständigt fiasko. I ett moment som apportering är exakt timing helt avgörande om vi förstärker ”hålla tänderna om apporten” eller ”krulla ihop tungan för att spotta ut”.

Att fråga sig själv om timingen är tillräckligt bra, är därför det samma som att fråga sig vilket beteende som förstärks. Om man förstärker vid fel tidpunkt, kommer man alltid att förstärka ett annat beteende än det man egentligen hade för avsikt att förstärka. Om man belönar för sent under ”hålla-fast”- träningen, riskerar man att förstärka släppandet i stället för att hålla fast apporten. Om man tränar sitt och belönar för sent, förstärker man att hunden sitter kvar, i stället för att den satte sig snabbt. Du hittar säkert själv flera exempel. Poängen är att om timingen är dålig, kommer man alltid att förstärka ett annat beteende än det man egentligen hade för avsikt att förstärka, och det säger sig självt att detta inte är effektiv träning.

”Man får det man förstärker – inte det man har för avsikt att förstärka.”
Bob Bailey

Många gånger är det bättre att förstärka för tidigt än för sent. Det är två skäl till detta. Erfarenhetsmässigt visar det sig att om man ber hundägare att förstärka lite för tidigt, blir det ändå exakt! Det andra skälet är att när man förstärker för tidigt, har hunden åtminstone påbörjat det önskade beteendet.

Användande av betingad förstärkare

Det är ofta svårt att servera en godbit eller en boll i exakt rätt ögonblick. Man kan förbättra sin timing genom att använda en betingad förstärkare. En betingad förstärkare är något som förvarnar hunden om att ”belöningen är på väg”. En betingad förstärkare kan vara beröm, klicker, smekning eller vad som helst som talar om för hunden att belöningen kommer. Ju kortare och koncisare denna betingade förstärkare är, ju precisare kan du förstärka. En klicker eller ett kort och koncist ”bra!” är mycket lämpligt. ”Braaaa, duktig vovve, vackert” är inte särskilt lämpligt. För att en betingad förstärkare skall vara effektiv, bör den verkliga belöningen komma efteråt varje gång. Om inte, blir den urvattnad och förlorar sin effekt. Inga hundar arbetar endast för själva klickljudet eller berömmet – jag har i varje fall inte sett sådana hundar.

Omedveten förstärkning av fel beteende

Men timing innebär mer än att belöna exakt. Det är kanske ännu vanligare att folk omedvetet förstärker fel beteende under träning. Detta är också ett fall för timing.

Det första vi åtgärdar när vi har en lydnadskurs är att lära hundägarna att sluta tjata eller locka på hunden för att få den att följa med. För vad är det som sker när vi tjatar på hunden för att få den följsam eller lockar med en godbit för att få den att titta på oss? Jo, vi förstärker det hunden gör just när vi lockar/tjatar på den – den tittar på något helt annat än oss! Det är därför bättre att vänta tills hunden själv väljer att titta på oss. Då kan vi belöna eller starta träningen. Detta blir efterhand en god vana. Hunden måste titta på oss för att få oss att starta den roliga träningen. Därmed förstärker vi hundens kontakt med oss hela tiden medan vi tränar och vi får en god cirkel.

Om du har problem med att få hunden att följa dig under träning, beror detta ofta på att du har hamnat i en motsatt ond cirkel. Hunden följer inte med, du lockar eller tjatar och förstärker därmed (omedvetet) att hunden inte följer med, och därmed måste du locka eller tjata ännu mera, osv. Eftersom hunden följer med när du tjatar, blir ditt eget tjat-beteende också förstärkt! Det är ofta svårt att komma ur en sådan ovana….

Vi kan fortsätta att hitta exempel på liknande fall. Vilket beteende förstärks när hunden kommer med dålig fart vid inkallning och vi springer ifrån den ”för att få upp farten”? Jo, när hunden kommer med dålig fart sker det något roligt (du springer ifrån den). Resten kan du räkna ut själv.

Vid framåtsändandet i brukstävlingar har många problem med att hunden vänder sig mot föraren och ”pendlar” istället för att gå rakt fram. Detta beror oftast på att hunden många gångar får inkallningskommandot när den vänder sig mot föraren. Eller att hunden, när den vänder sig, får ett nytt kommando om att fortsätta framåt. Båda delarna förstärker fel beteende – nämligen att hunden vänder sig mot oss. Ännu ett exempel på dålig timing!

Under sökträningen har många problem med att hunden släpper rullen för tidigt när den kommer in för påvisning. Om man då ändå låter hunden påvisa figuranten, förstärker man hunden att släppa för tidigt. Eländig timing!

Hjälpberoende

Vid alla träningsmetoder där man använder någon form av hjälp eller påverkan kan man också riskera att förstärka fel beteende. I det ögonblicket hunden påverkas är den oftast passiv. Och därmed förstärker man passivitet varje gång man använder hjälp i träningen. När man skall locka en hund ner i liggande från sittande, förstärks hunden i att vänta passivt i sittande ställning – det är ju då vi visar den godbiten! Man undviker oftast varaktiga problem med detta om man är bra på att ta bort hjälpen gradvis så fort som möjligt. Men att hjälp stort sett förstärker passivitet är det som är grunden för hjälpberoende. Hundar som är hjälpberoende har helt enkelt blivit förstärkta för passivitet för ofta.

När vi använder hjälp eller påverkan, gör vi detta för att få fram beteenden som vi vill förstärka hos hunden. Men det är viktigt att komma ihåg att all hjälp och alla typer av påverkan även fungerar som förstärkare av det hunden gör när den får denna påverkan. Fel användande av hjälp räknar vi därför också som timingproblem eftersom vi ofta förstärker ett fel beteende.

Konklusion

Om du har ett träningsproblem måste du ta reda på om det är rätt beteende som förstärks. Du måste se till att förstärka så exakt som överhuvud taget möjligt. Det mest effektiva är att använda en betingad förstärkare. Du måste även se till att du inte omedvetet förstärker fel beteende genom att använda för mycket hjälp, locka/tjata på hunden eller ge kommandon vid felaktig tidpunkt.

 

2. Kriterier = vad måste hunden göra för att vi skall förstärka?

Att sätta goda kriterier är något som skiljer bra hundtränare från de andra. Ett kriterium är det hunden måste göra för att vi skall förstärka.

Alla hundägare sätter hela tiden kriterier för hunden, även om de flesta inte tänker på det. Vi sätter ett kriterium när hunden förväntas gå ett två timmar gammalt spår i främmande terräng samt hitta 4 cm långa spårpinnar. Vi sätter ett kriterium när hunden förväntas gå 30 meter fritt följ innan vi belönar. Vi sätter ett kriterium när vi beslutar att hunden skall göra 4 tomslag innan den hittar en figurant. Vi sätter ett kriterium när vi beslutar att belöna hunden om den kommer i galopp på inkallning (men att inte belöna om den kommer i trav). Vi sätter kriterier om vi tar beslutet att träna in de olika delarna av ett moment var för sig, innan vi försöker hela det sammansatta momentet. Vi sätter ett kriterium när hunden förväntas vara hemma ensam i 8 timmar utan att förstöra något i huset. Och vi sätter ett kriterium när vi kallar in unghunden när den är i full fart mot en annan hund.

Oberoende av vad vi gör under träning kommer det att vara många kriterier som hunden måste leva upp till för att den skall förstärkas. Det som skiljer lyckad hundträning från sämre hundträning är hur klokt vi sätter upp dessa kriterier.

Träningen blir effektivast om vi sätter kriterierna på ett sådant sätt att hunden lyckas (=gör rätt så att den belönas) så ofta som möjligt. Denna regel gäller för all träning som bygger på positiv förstärkning;(människor som tränar med negativ förstärkning sätter hellre kriterierna på så sätt att hunden ofta får göra fel för att de skall få chansen att korrigera hunden).

Kriterierna bör därför sättas så lågt som det är nödvändigt i början av träningen. Därefter är konsten att kunna öka kriterierna gradvis, så att hunden hela tiden lyckas leva upp till de nya kriterierna (och därigenom förstärkas för rätt beteende). Detta är inte lätt, men är nyckeln till effektiv hundträning!

Om man ökar kriterierna för fort, lyckas inte hunden göra det som förväntas av den. Därmed förstärks inte rätt beteende, och träningen går inte framåt.

Vad händer om man ökar kriterierna för sakta? Detta kan ibland vara lika illa. T ex kan man se exempel på hundar som tränas helt utan störningar tills de är 2 år gamla. Förarna får då jätteproblem när de till slut skall börja träna tillsammans med andra hundar (ökar kriterierna). Vi ser även att många höjer kriterierna för sakta när de försöker shapa in ett moment som ”hålla fast” (apport). Om man belönar hunden för många gånger för endast att ta apporten i munnen utan att hålla fast lite längre, kommer man ofta att få stora problem att komma vidare från att hunden tar apporten till att den håller den några sekunder (särskilt om detta kombineras med lite dålig timing).

En tumregel är att när hunden lyckas 4 av 5 gånger, är det dags att höja kriterierna (men det beror lite på momentet…). Kriterierna bör inte höjas mer än att hunden har en realistisk chans att lyckas med det nya kriteriet.

På våra kurser kör vi ofta en praktisk övning, där deltagarna skall lära hunden att sitta kvar/ligga kvar även om de drar hunden i halsbandet. Detta är en uppgift i praktisk kriteriesättning. Deltagarna tillåts inte att tala till hunden, kommendera den eller använda någon form av hjälp. Det enda de får lov att göra är att belöna hunden när den gör något helt frivilligt. Eleverna börjar kanske att belöna hunden när den sätter sig frivilligt. Sedan belönar de upprepade gånger för att hunden sitter kvar. Så börjar de gradvis att höja kriterierna. Först börjar de röra lite försiktigt i kopplet och belöna om hunden fortfarande sitter. Sedan drar de mycket försiktigt i kopplet och belönar samtidigt om hunden fortfarande sitter kvar. Så fortsätter de att gradvis dra hårdare och hårdare i kopplet (ta det lugnt, de tillåts inte rycka, de skall bara dra med en viss styrka, och efterhand tycker hunden om att dras i halsbandet, eftersom detta ju leder till belöning). Målet är att deltagarna skall öka kriterierna så gradvis att hunden gör så få fel som möjligt.

Kriterier bör alltid vara dynamiska. Under hela träningspasset måste man iaktta hunden och kanske både öka och sänka kriterierna flera gånger under samma träningspass. Man måste även vara beredd att förstärka flera olika beteenden, även om man egentligen tränar ett bestämt moment. Om man egentligen tränar ”sitt” med valpen, bör man också vara beredd att belöna bara det att hunden tittar på dig ibland.

Konklusion

Under hundträning sätter vi kriterier för hunden hela tiden, även om vi inte tänker på det. Att sätta optimala kriterier ger den mest effektiva träning. Om träningen inte går så fort framåt som du hade förväntat, ligger orsaken ofta i att du sätter för höga kriterier (eller kanske för låga, även om det erfarenhetsmässigt inte är så vanligt). Den bästa lösningen är oftast att låta bli att filosofera över varför hunden inte lyckas – sänk hellre kriterierna på ett eller annat sätt. När hunden åter visa framgång, ökar du åter kriterierna gradvis.

 

3. Förstärkningsfrekvens = hur länge måste hunden arbeta mellan varje belöning?

Tidigt under inlärningen bör förstärkningsfrekvensen vara hög. Detta ger snabbast resultat. När du börjar belöna mera sällan, bör du gå mycket försiktigt och gradvist fram. Annars riskerar du att beteendet ”bryter ihop”.

Förstärkningsfrekvensen hänger nära samman med kriterierna. Sätter man för höga kriterier (begär för mycket av hunden), resulterar detta ofta i att hunden sällan lyckas och därmed går det också lång tid mellan varje belöning (förstärkningsfrekvensen blir alltför låg). Resultatet blir då att hunden hellre börjar leta efter förstärkning på andra ställen än hos föraren. Den börjar kanske titta på de andra hundarna, på fåglarna eller på allt annat än ägaren.

Ett av de vanligaste felen hundägare gör under träning är att de förstärker alltför sällan. Resultatet blir därefter. Folk är ofta mycket mer upptagna av att locka på hunden för att få den att göra det de vill (se avsnittet om timing), hellre än att faktiskt förstärka hunden när den gör det. Om man kan sätta kriterierna så lågt att hunden lyckas ofta, kommer förstärkningsfrekvensen att bli hög, och man får hundar som följer med hela tiden. Inlärningen går fort, och det är lätt att gradvis trappa ner belöningen senare.

Under kontaktträning vill vi gärna att ägarna i början belönar minst var 5:e sekund. Om det går längre tid mellan varje belöning ger vi ägarna order om att sänka kriterierna, t ex genom att hålla sig längre undan de andra hundarna, eller i extrema fall starta hemma på köksgolvet. Där lyckas även den mest ”vimsiga” hund att titta på ägaren då och då, och det är allt vi behöver för att komma i gång. Därefter gäller det att gradvis öka kriterierna, och även förstärkningsfrekvensen.

Konklusion

Hög förstärkningsfrekvens ger snabbast inlärning. När man senare vill ha hunden att jobba längre för varje belöning, bör belöningsfrekvensen sänkas mycket gradvis. Det är viktigt att sätta kriterier som tillåter oss att hålla en optimal förstärkningsfrekvens. Dessa två punkter hänger nära samman! Om din träning går trögt framåt, bör du ständigt kontrollera om detta kan bero på att du belönar för sällan eller att du har trappat ner belöningsfrekvensen för fort. Lösningen är i regel att åter börja belöna oftare innan du trappar ner belöningsfrekvensen igen. Eller så tittar du på nästa avsnitt…

 

4. Förstärkningskvalitet = hur hårt är hunden villig att jobba för förstärkaren?

Förstärkningskvaliteten är den fjärde punkten du bör titta på om du vill effektivera din träning. Ja, många gånger är det egentligen det första du bör tänka på. Ju effektivare förstärkare du förfogar över under träningen, desto större potential har du att göra träningen effektiv.

En hund som är en rejäl ”belöningsfreak” (”galen” efter godbitar, bol, kong, trasa eller andra leksaker) är en våt dröm för alla som sysslar med bruks och lydnad (och säkerligen många andra aktiviteter också). Vill man bedriva hundsport på toppnivå, bör man därför välja hundar som med största sannolikhet har sådan intensitet (eller där detta lätt kan utvecklas). Sådana hundar blir ofta rejäla ”arbetshästar”. Egentligen är det inte helt korrekt att säga att vi vill ha hundar med stor arbetslust – det vi vill ha är hundar som är enkla att förstärka effektivt. Hundar som är enkla att förstärka är enkla att träna effektivt (och tvärt om!).

Förstärkningskvalitet bör ofta ses i samband med förstärkningsfrekvens. Ju högre kvalitet på förstärkaren, ju fortare kan man trappa ner förstärkningsfrekvensen utan att beteendet bryter samman. Vi ser ofta att sökhundar som verkligen älskar att hitta figuranten, tål att söka mycket länge utan att hitta någon.

På hundar som är ”galna” efter förstärkaren har hundägaren stor felmarginal. Ägaren sätter ofta ”klantiga” kriterier och förstärker ”alltför” sällan – hunden kommer att visa framgång i träningen ändå. Med hundar som däremot bara är sådär lagom intresserade av belöningen har man mycket mindre felmarginal. Här måste ägaren se till att öka kriterierna mycket långsamt och trappa ner förstärkningsfrekvensen mycket långsamt. Ägare till denna typ av hundar kan egentligen träna mycket mer förnuftigt än ägare till ”superhundar”, men kommer ändå inte lika snabbt framåt i träningen (världen är inte alltid rättvis!). Det är inte utan anledning att polis, tullväsende och seriösa utövare inom olika hundsporter är mycket noga med att välja rätt hund till utbildningen. Att slösa tid på dåliga hundar är inte särskilt effektivt användande av värdefull träningstid.

De som inte är fullt så ambitiösa och sliter med hundar som kunde ha varit bättre ämnen, kan trots allt göra mycket för att förbättra förstärkningskvaliteten. Man kan hitta bättre godbitar, vi kan ge flera godbitar, vi kan belöna längre, vi kan bli duktigare att leka med hunden, osv. Små förbättringar i detta avseende kan i regel ge stora positiva utslag i träningen.

Att utveckla intresset för olika typer av förstärkare är något av det viktigaste vi kan göra under valp/unghundstiden. Ofta får vi folk på kurs, där uppfödaren har gett stränga order om att ägaren inte skall leka med valpen. Det är mycket möjligt att sådana hundar blir lugna och trevliga familjehundar, men de blir även hundar med starkt begränsad potential för inlärning som en följd av detta. Det är ju synd om ägaren efterhand får upp intresset för lydnad eller annan träning.

Konklusion

Genom att använda högre kvalitet på förstärkaren får man större träningseffekt per repetition. Att ta gott om tid för belöning kan emellertid leda till att man hinner färre repetitioner, så man får hela tiden värdera hur bra man vill förstärka. Om träningen går trögt är belöningskvaliteten något av det första man bör se över. Detta gäller särskilt om man tränar i situationer med störning (konkurrerande förstärkare!) eller beteenden som kräver stora ansträngningar av hunden (t ex sök).

 

Sammanfattning
Om man vill förbättra sin träning (och det vill väl alla), måste man försöka bli bättre på en eller flera av dessa 4 punkter:

* Timing – Vilket beteende förstärks? Kan jag förstärka mer exakt?

* Kriterier – vad måste hunden göra för att förstärkas? Kan jag sätta mer optimala kriterier?

* Förstärkningsfrekvens – hur ofta förstärks hunden? Kan jag sätta en mer optimal förstärkningsfrekvens?

* Förstärkningskvalitet – hur effektiv är den förstärkare jag har att erbjuda hunden? Kan jag förstärka bättre?

Hundägare som lyckas med sin hund gör det därför att de är duktiga vad gäller dessa 4 punkter. Hundägare som misslyckas gör det därför att de inte tränar optimalt vad gäller dessa 4 punkter. Oberoende av vilken träningsmetod eller filosofi man förlitar sig på, är man underordnad dessa ”tyngdlagar” om inlärning.

Var enda liten förbättring på en eller flera av dessa punkter kommer att göra din träning effektivare. Helt perfekt blir det aldrig, men om du hela tiden koncentrerar dig på att bli bättre på dessa 4 punkter, kommer du att göra det bättre än de flesta.

Fördelen med att ha dessa 4 punkter att gå efter är att du vet konkret var du skall leta om du kör fast i träningen. Det är inte längre nödvändigt att hitta på allsköns fantasifulla (bort)förklaringar varför något går snett. Man slipper gissa sig till vad som försiggår inuti huvudet på hunden. Man behöver bara koncentrera sig på att förstärka mer exakt, höja eller sänka kriterierna osv.

När man lyckas analysera på detta sätt kommer hundträningen att på en gång bli mer överkomlig, och inte något magiskt som endast är förbehållet folk med speciella förmågor. Det kommer inte längre att finnas vimsiga och okoncentrerade hundar – däremot kommer det att finnas ägare som sätter för höga kriterier och kör alldeles för låg förstärkningsfrekvens! Det kommer inte att finnas slöa hundar – däremot kommer det att finnas ägare som inte belönar hunden tillräckligt bra eller tillräckligt ofta! Det kommer inte att finnas hundar som är för dumma att förstå vad vi vill – däremot kommer det att finnas många ägare som förstärker oprecist, omedvetet förstärker fel beteende eller sätter för höga kriterier.

Om du nu noga har hängt med, vet du allt du behöver för att kunna lösa alla träningsutmaningar du någonsin kommer att stöta på, åtminstone teoretiskt. Lycka till med den praktiska träningen!