Lektion 16: Ren & smutsig klickerträning

Lektion 16: Ren & smutsig klickerträning

När vi håller kurser använder vi ofta en del tid i början på att få folk att träna ”rent”. Därför har vi satt upp en lista på ”ren” och ”smutsig” klickerträning (om man tränar efter andra metoder är säkerligen inte alla dessa punkter aktuella). För att fullfölja en kurs med mig som instruktör utan bestående men, rekommenderas att hålla sig i vänster kolumn så mycket som möjligt.

På vissa ställen i den här artikeln används lite intern jargong, så om du inte förstår allt med det samma rekommenderas boken Lydnadsträning i teori och praktik för att komma in i tankegången.

OBS! Känsliga personer rekommenderas läsa artikelns sista del först, för att undvika att läsa hela artikeln med dåligt samvete.

Forma beteenden

Rent

Smutsigt

Dela upp beteendet i så små delar som möjligt. Träna i förväg eventuella grundfärdigheter (t ex lär in bakdelskontroll innan du börjar träna fritt följ osv).

Lumping (dvs träna för stora delar av beteendet på en gång).

Använd lockande endast som sista lösning om andra inlärningsmetoder (fånga beteendet, fri-shejping, targeting osv) som baseras på mindre hjälp inte fungerar som de ska – och ta bort lockandet snarast.

 Onödigt användande av lockande.

Träna flytbaserat, ett beteende i taget. Träna flera beteenden under samma pass först när båda har lärts in bra var för sig.

Träna flera nya saker under samma pass.

Användande av signaler

Rent Smutsigt
Ge alltid signaler endast en gång – när du är tämligen säker på att hunden reagerar korrekt vid första försöket. Om hunden inte reagerar inom fastsatt latenstid avbryter du, och väntar lite innan du ger hunden ett nytt försök (eller eventuellt sänker kriterierna om nödvändigt). Ge signaler två gånger (eller flera) om hunden inte reagerar vid första försöket. Denna kan verkligen bli smutsig om du dessutom vid andra eller tredje försöket ökar röstvolymen eller lägger på extra kroppsspråk.
Använd alltid normal röst (anpassad situationen) när du ger signaler. Det är förstärkning som ”driver” beteendet, inte signalen. Om beteendet i förväg är ordentligt ”genomförstärkt” ska din signal vara som att släppa en spänd gummisnodd – inte som att knuffa en ko i rumpan. Ge signaler med onödigt hög röstvolym.

Lär alltid hunden att erbjuda beteendet frivilligt (även om du till en början använder lockande!) Först efter en period där hunden tydligt visar att den kan erbjuda beteendet självständigt med bra flyt, är det dags att få den under stimuluskontroll. Och då är det lätt att sätta på vilken som helst subtil signal, verbal eller handtecken.

Gå direkt från lockande till användande av signal, utan någon period med frivilligt beteende däremellan. Använda en förminskad del av lockarörelsen som signal (väldigt dirty!).

Alla beteenden i arkivet ska vara så bra tränade att det är lätt för hunden att erbjuda dem frivilligt när du så önskar. Om du ännu inte har kommit så långt, bör du lätt kunna gå tillbaka några kriterier för att snabbt få hunden att förstå vilket beteende du vill att den ska erbjuda frivilligt. Inga beteenden i samma ”mapp” bör vara alltför dominerande.

Använder signal för att få igång hunden när den inte vill erbjuda rätt beteende frivilligt (denna är inte så väldigt smutsig, men åtminstone lite smålortig).

Det är helt ok att börja säga signalen samtidigt som (eller strax innan) hunden erbjuder beteendet frivilligt på ett relativt tidigt stadium i träningen. Men vänta med att få beteendet under full stimuluskontroll (dvs att hunden ska invänta signalen, och du slutar att förstärka att hunden utför beteendet frivilligt) tills beteendet har bra flyt och har den precision som du vill ha.

Få beteendet under stimuluskontroll innan det är tillräckligt automatiserat. Eller ännu smutsigare – medan den fortfarande är beroende av hjälp.

Diverse syndrom

Rent

Smutsigt

Är tyst, och ger hunden ansvaret för att hålla fokus (ev sänker kriterierna).

Ekorrsyndromet (smackar för att få hunden att hänga med).

Är tyst, och ger hunden ansvaret för att hålla fokus (ev sänker kriterierna).

Mobiltelefonsyndromet (ropar ”Hallå!” eller dylikt när hunden inte hänger med).

Ha alltid godbitarna/leksakerna ordentligt dolda i jackfickan eller i västfickan. Under träning bör du helst använda kläder som du även kan använda under tävlingar. Se även till att godispåsar eller leksaker inte sticker till hälften upp ur fickan när du tränar.

Kängurusyndromet (tränar med en stor och ful godisväska på magen). Om du inte tränar för tävling är dock detta inte så väldigt dirty.

Rak i ryggen, titta rakt fram & armarna ned längs sidan.

Ryggskottsyndromet (böjer sig över hunden när man tränar).

Stå så stilla som möjligt och låt hunden göra jobbet själv (eller sänk kriterierna på andra sätt).

Varm-asfalt-syndromet (flyttar sig hela tiden för att hjälpa hunden att erbjuda beteenden).

Håll händerna ned längs sidan (inkl handen som du håller klickern i).

Magknipsyndromet (håller händerna framför magen eller bröstet när man tränar istället för ned längs sidan).

Betingad förstärkare

Rent

Smutsigt

100% sammanhang mellan belöningsmarkör och belöning.

Klickar eller säger ”Bra!” flera gånger innan belöningen kommer (verkligen skitigt!)

Använd alltid klickern om du inte har bra skäl för att inte använda den (t ex att det är 20 minusgrader ute, eller att beteendet är så bra inlärt att du inte längre har något behov av klickern).

Slarvar med att använda klickern de gånger man definitivt hade fått bättre precision genom att använda den.

Håll klickerhanden ned längs sidan, både när du tränar och när du klickar.

Peka på hunden med klickern, hålla klickern framför magen eller bakom ryggen.

Håll händerna ned längs sidan medan du klickar, och påbörja belöningsrörelsen först efter klicket.

Stoppar handen i fickan före klicket.

Har fokus på bra timing hela tiden. Inget omedvetet klickande.

Klickar ofta ”automatiskt” på ungefär samma ställe av gammal vana, istället för att verkligen fokusera på att klicka exakt varenda gång (särskilt när man har fokus på andra aspekter i träningen).

Litar på klickern, men använder dessutom gärna belöningsplacering där detta kan effektivisera träningen.

Är mer benägen att belöna snabbt (i position) än att klicka exakt. Litar inte på klickern.

Belönar alltid tämligen snabbt efter klicket, oavsett vad hunden gör. Om man vill att hunden ska göra något speciellt efter klicket (t ex hålla positionen), ser man till att ha lärt hunden detta i förväg, så att hunden alltid gör som man vill efter klicket.

Håller tillbaka belöningen efter klicket därför att hunden bröt positionen. Ok om det sker några få gånger och hunden snabbt intar rätt position när du håller tillbaka godbiten. Men väldigt smutsigt om du håller tillbaka godbiten många sekunder efter klicket i väntan på att hunden ska utföra något som du egentligen borde ha lärt den tidigare.

Håller tyst medan hunden jobbar. Klickar och belönar först när kriteriet har uppnåtts. Anpassar kriterierna och förstärker så ofta att hunden inte behöver extra hjälp för att genomföra beteendet.

Berömmer under genomförandet innan man klickar.

Fokuserar på att markera rätt beteende med hjälp av klickern. Berömmer gärna under leken efteråt, men ser till att själva klicket aldrig försvinner i ”oljudet” från berömmet så att det förlorar effekt.

Överdrivet beröm samtidigt som (eller strax efter) klicket, så att klicket förlorar signalvärde pga ”oljudet”.

Håller tyst medan hunden jobbar. Klickar och belönar först när kriteriet har uppnåtts. Anpassar kriterierna och förstärker så ofta att hunden inte behöver extra hjälp för att genomföra beteendet. Det finns några exempel där keep going-signaler är smarta att använda, men som en generell regel är det lika bra att hålla sig undan.

Använder diverse keep going-signaler.

Ger eventuella signaler en gång före beteendet. Klickar och belönar efter beteendet. ”That’s it!”

Säger ”good sit”, ”good down” eller ”good spin” efter att beteendet har genomförts (upprepar signalen tillsammans med ”good” – en amerikansk grej som är totalt meningslös för alla andra ändamål än att urvattna kommandot).

Användande av belöning

Rent

Smutsigt

Håller belöningen gömd i fickan medan hunden jobbar, och har så bra mekaniska färdigheter att man snabbt får upp belöningen efter klicket (och därefter snabbt ner i fickan igen). Undantag endast vid särskilda tillfällen där det är viktigt att belöna snabbt under en begränsad period.

Håller godbitarna eller leksaken i handen (istället för i fickan).

Tränar flytbaserat med rätt kriterium så att hunden lyckas göra rätt även under hög intensitet. Lär hunden självkontroll och bra belöningsmanér. Men val av förstärkare ska naturligtvis fortfarande anpassas önskad intensitetsnivå i momentet, där detta är nödvändigt.

Undviker användandet av kvalitetsbelöning som hunden verkligen älskar då ”hunden varvar upp sig för mycket”.

Sätter kriterierna så att rätt beteende förstärks högfrekvent i början av inlärningen.

Tidigt i inlärningen belönas det för sällan.

Trappar gradvis ned förstärkningsfrekvensen och tänjer beteendet försiktigt – även vid tillfällen där det till synes ser ut som om hunden tål snabbare nedtrappning.

Trappar ned förstärkningsfrekvensen för snabbt och ”surfar på extinktionsbursten” istället för att trappa ned gradvis – väldigt dirty!

Användande av omvänt lockande

Rent

Smutsigt

Använder omvänt lockande i början av inlärningen, eller för att kvalitetssäkra ett beteende som har lärts in på andra sätt. Trappar ned omvänt lockande när det har gjort sitt jobb, så att man inte blir ”omvänt lockandeberoende”.

Använder omvänt lockande så länge att det inte längre är omvänt lockande – endast ”lockande”.

Kedjning

Rent

Smutsigt

Baklängeskedjar allt som bör baklängeskedjas.

Använder framlängeskedjning istället för baklängeskedjning där detta uppenbarligen hade haft sina fördelar på kort eller lång sikt.

Tränar gärna delmoment till perfektion, men baklängeskedjar när man så småningom sätter ihop dem.

Tränar endast delmoment och bara ”lurar” hunden ibland att köra hela momentet.

Felrättande

Rent

Smutsigt

Lär in beteendena ordentligt från början, och kvalitetssäkrar/övertränar så att man har säkerhetsmarginaler. Tar omedelbart tag i problem/svagheter så fort de upptäcks.

Försöker kamouflera slarvig träning med diverse hjälper (eller genom att undvika vissa situationer).

Välja robusta och slitstarka lösningar – även om det skenbart tar längre tid här och nu.

Välja ”enkla lösningar” som fungerar där och då, men som på längre sikt inte ger någon effekt.

Gradvis bygga upp uthålligheten, så att varje träningspass bygger upp hunden.

Köra ”motivationsträning” för att därefter köra flera träningar som ”tömmer motivationen” innan man åter måste köra mer ”motivationsträning” osv.

Träningsrutiner

Rent

Smutsigt

Planerar träningen i förväg.

Improviserar träningen.

Har 100 % fokus på hunden under hela träningspasset, och tar ofta pauser där hunden får ta det lugnt eller ladda om mellan de intensiva träningspassen.

Skiljer inte tydligt på träning och pauser. Låter hunden stå och erbjuda beteenden medan man pratar med andra, eller helt enkelt inte fokuserar.

Träningen är fri från dödperioder. Hunden erbjuder beteendet, belönas och erbjuder åter beteendet så länge passet pågår.

Använder det mesta av tiden på ett träningspass att förflytta sig, hantera utrustning eller göra andra improduktiva saker där hunden under tiden inte får en chans att tjäna belöning.

Avbryter träningen så fort man känner irritation eller att saker inte fungerar. Tar sig en ordentlig funderare och gör nödvändiga förändringar innan man fortsätter träningen.

Fortsätter träningspasset även om känslan av frustration eller irritation dyker upp, även om man ser att träningen inte fungerar. Hoppas att det snart ska ordna sig bara man tränar tillräckligt länge.

Jämn träning.

Sporadisk kraftansträngning.

Skriver alltid träningsdagbok.

Skriver aldrig träningsdagbok.

Rena & smutsiga tankar

Rena tankar

Smutsiga tankar

Fokuserar på det som är observerbart (situation, beteende och konsekvens) och faktorer som man kan ändra i träningen (timing, kriterier, förstärkningsfrekvens och förstärkningskvalitet).

Allt som innebär ledarskap, funktioner, drifter, motivation, energiflyt osv.

Tar själv ansvar för hundens beteende. Fokuserar på att optimalisera egen träning så att hunden på sikt kan tåla så många störningar som möjligt.

Letar alltid efter bortförklaringar (det var så varmt idag, någon har strött godis på marken osv, osv).

Varför träna så rent som möjligt?

Orsaken till varför vi tjatar om dessa detaljer kan sammanfattas i dessa punkter:

1. Smutsig träning medför att du måste ta bort väldigt mycket onödig hjälp längre fram i träningen (och då blir det ofta inte gjort, då ovanan har blivit så inrotad hos hundföraren).

2. Smutsig träning leder ofta till att fel beteende förstärks (t ex när du upprepar signaler två eller flera gånger…)

3. Smutsig träning leder ofta till att hunden aldrig lär sig ordentligt att erbjuda frivilliga beteenden (något som är helt väsentligt för effektiv klickerträning).

4. Ren träning ger kort sagt mycket effektivare träning, både på kort och (speciellt) lång sikt.

Om jag känner någon hundtränare som alltid tränar helt rent? Nej, har ännu inte träffat någon sådan. Och jag måste bara erkänna att också jag själv kan bli lite smutsig ibland.

Så om du sitter kvar med dåligt samvete just nu därför att du känner igen dig på många punkter, kan du bara slappna av – du är i riktigt gott sällskap. Under åren har jag mött flera av världens bästa hundtränare, och vissa av dem tränar så pass smutsigt att jag ibland blir förvånad över hur deras hundar har kunnat bli så bra. Men det är väl så här i hundträningen att det finns viktiga detaljer, och det finns mindre viktiga detaljer. Är man bra på de viktigaste sakerna tål man lite smutsig träning utan att förstöra för mycket.

Poängen är först och främst att du ska vara medveten om vilka smutsiga tricks du använder, så att du inte överdriver. Om du vill bli en bättre klickertränare tjänar du mycket på att träna så rent som möjligt. Hoppas denna lista kan ge några sparkar i rätt riktning.


Om författarna

Epostkursen är skapad av Canis grundare Morten Egtvedt och Cecilie Köste, huvudinstruktörer vid Canis Hundskola och författare av böckerna