”Låt bara hunden få lov att vara hund!”

”Låt bara hunden få lov att vara hund!”

Detta är ett uttalande man ofta hör – men vad menas med det? Ofta betyder det att vi inte ska ingripa i hundens görande och havande och ”uppfostra” den just nu. Alltså m.a.o. låta bli att ”träna” den i en bestämd situation. Men är det möjligt?

Ett exempel skulle kunna vara när vi rastar hunden i koppel – här skulle de flesta tycka att hunden ”bara ska vara hund” – dvs den ska tillåtas nosa och kissa och göra saker som hundar annars gärna vill göra – den ska inte gå perfekt vid sidan som vid fritt följ, och därför säger man väl ovanstående kommentar i den betydelse att vi inte ska lägga oss för mycket i vad den gör. Och det går alldeles utmärkt för de flesta… men dock! Du vill ju inte ha en hund som släpar iväg dig för fullt till näste lyktstolpe – ej heller att den äter tuggummi (eller saker ur den mera stinkande avdelningen) som den hittar på vägen, etc.

Och faktum är att du redan har gjort ingrepp i hundens beteende genom den simpla lilla saken att den går i sele och koppel. Och om du inte vill ha en hund som drar i kopplet, så har du även gjort ingrepp i de beteenden som förstärks – oavsett hur du har tränat det. Och om du inte har gjort det, kommer beteendet sedan bara överlåtas till tillfälliga konsekvenser – drar hunden i kopplet för att komma fram till en särskilt god doft och lyckas med det, då förstärks beteendet. Hunden uppnådde något önskvärt med sitt beteende att dra i kopplet. Och detta beteende hade absolut inte varit möjligt utan kopplet… Som det verkar finns det massor med faktorer som griper in i hundens beteende – medvetet eller omedvetet, avsiktligt eller oavsiktligt. Vi lägger till många fler: Det hade också fått inverkan på hundens beteende om du inte hade gett den mat på flera dagar med tanke på att leta efter äckliga saker att äta på vägen – och såhär kan vi faktiskt fortsätta.

Hundar visar beteenden hela tiden, och de möter även konsekvenser hela tiden (förstärkning eller bestraffning) helt enkelt som Eva Bertilsson svarar i ”Träning – en viktig del i arbetet för ökad välfärd”, Canis 2010”:

Är det möjligt att inte träna alls?

Nej. Men träning kan vara mer eller mindre genomtänkt och mer eller mindre vetenskapligt underbyggd.

…Utanför de regelrätta träningspassen kan strategier baserade på operant och/eller respondent lärande bidra till att undvika oavsiktlig inlärning av oönskade emotionella och beteendemässiga responser, och istället skapa situationer där djuren utvecklar mer önskvärda beteenden. Enkelt uttryckt kan man jobba dels att förändra de situationer som föregår ett beteende, och dels med de konsekvenser som olika beteenden leder till.”

Så även om du gärna vill låta hunden vara hund – så kan du inte det. Du matar den, ger den vatten, promenerar med den och vi kan inte vara närvarande utan att medvetet eller omedvetet ingripa i hundens beteende. Inlärning försiggår hela tiden – även om du inte har en klicker i handen och belöning i fickan så kommer hunden aldrig att bara vara hund.

Men naturligtvis kan vi gradera hur påträngande (engelska: intrusive) en strategi vi använder ska vara, och det är absolut viktigt att ta ställning till detta med hundens välfärd för ögonen. Och vi kan också besluta om vi vill låta hundens beteende överlåtas till tillfälliga konsekvenser i bestämda situationer – det är vi faktiskt ibland tvungna till. Men vi ska bara inte inbilla oss att vi kan stå vid sidan om och låta hunden vara hund och tro att den inte ”tränar” bara för att vi inte ingriper med klicker och belöning.

Och detta faktum är kanske särskilt viktigt att ha klart för sig vad gäller alla beteenden som hunden visar till vardags, och kanske särskilt alla de som vi uppfattar som mindre önskvärda. Men detta är också viktigt vid många andra tillfällen.

Jag kan för övrigt avslöja att det kommer artiklar relaterade till detta i nästa nummer av Canis.

Beställ prenumeration här!