Lektion 20: Det vackra ljudet av tystnad (och ett tydligt klick!)

Lektion 20: Det vackra ljudet av tystnad (och ett tydligt klick!)

Då jag hade kurs igår kväll dök det upp en intressant problemställning. Tidigare under samma kurs (och på många andra kurser) hade samma fråga redan varit uppe flera gånger, men den här kvällen fick vi även illustrerat den rent praktiskt.

Frågan är som följer: Hur mycket bör en klickertränare prata/berömma i samband med belöning av hunden?

De allra flesta klickertränare är väl eniga i att man bör hålla tyst och låta hunden göra jobbet INNAN du klickar. EFTER klicket är det emellertid vanligt att berömma hunden samtidigt som man leker eller serverar godbitarna. Vissa berömmer mycket, andra mindre – och somliga (nästan) inte alls.

Min preferens har alltid varit att träna förhållandevis ljudlöst. Men när folk har frågat har jag oftast svarat ungefär så här att så länge de håller tyst före klicket, ska inte jag tjata så mycket om de berömmer eller inte. Jag vill ju inte frånta folk glädjen av att träna hund, och vissa gillar tydligen att prata mycket (pick your fights…).

Men inte minst efter gårdagens kurs ser jag att det kanske kan preciseras lite grundligare när man bör hålla tyst och inte.

Vi tränade en hund med hjälp av targeting att stänga en skåpsdörr. Hunden gjorde detta bra så länge targetsticken hölls intill skåpet, men när vi försökte fada targetsticken blev det svårt för hunden, och tidvis gick det lite för lång tid mellan varje klick. När hunden gjorde rätt, klickade föraren, därefter sa hon ”bra!”, och fortsatte oftast att berömma med andra ord medan hon tog upp godbiten från fickan och gav den till hunden (och förmodligen pratade hon också medan hunden svalde godbiten innan hon blev tyst igen).

Detta är absolut inte ovanligt, och det är heller inte något ”fel” i detta rent teoretiskt sett. Men där jag stod i dörröppningen intill det lilla rummet och observerade träningen, och tittade på hunden som hade problem med att förstå vad den skulle göra, slog det mig att ”det är för mycket ljud här”.

Så jag bad hundföraren att vara med på ett experiment: inte säga någonting – bara klicka när hunden gör rätt och belöna utan att säga något alls. Den lydiga hundföraren gjorde som jag bad om, och efter ett fåtal klick var det ett helt annat flyt i träningen. Det gick plötsligt mycket kortare tid mellan varje klick, och generellt verkade hunden mindre frustrerad.

Detta KAN naturligtvis vara en ren tillfällighet. Kanske hade det lossnat just nu om vi hade fortsatt som vanligt. Men jag tror inte det. Under de minuter vi körde ljudlös träning är jag faktiskt ganska säker på att allt blev mycket tydligare för hunden. Plötsligt var det helt tyst i rummet. Ingen kontinuerlig ström av bakgrundsljud och halvvägs effektiva betingade förstärkare (beröm). Det enda ljud som bröt tystnaden varje gång hunden gjorde rätt, var ett klick. Och det slog mig hur mycket tydligare klicket plötsligt lät nu. Jag är ganska så säker på att hunden kände det på samma sätt.

Av denna erfarenhet (och naturligtvis många liknande erfarenheter – de som känner mig vet att jag alltid har tyckt om ljudlös träning…) har jag kommit fram till två principer, som jag tror kan vara ganska kloka att hålla sig till:

1. Om du befinner dig i en träningsfas där TIMING är viktigast (dvs i fasen där hunden strävar efter att förstå exakt vad den ska göra), bör du fokusera på att göra klicket så tydligt (och exakt) som möjligt – bland annat genom att undvika allt onödigt bakgrundsljud. Ge hunden så REN INFORMATION som möjligt!

2. Om du redan har lärt hunden beteendet ordentligt, och FÖRSTÄRKNINGSKVALITET är viktigare än timing, har det mindre betydelse om du berömmer mycket efter klicket eller inte. Om hunden t ex leker bättre när du samtidigt berömmer, kan du babbla på så mycket du vill.

Vi människor är vanedjur. Vi har lärt oss sedan urminnes tider att vi ska berömma våra hundar när vi belönar dem. Och eftersom vi gillar att belöna våra hundar, är det följaktligen väldigt förstärkande för oss att berömma, och det kan vara riktigt svårt att sluta när man först har vant sig vid att göra det. Jag säger heller inte att man ska sluta berömma efter klicket, MEN i fall där timing är särskilt viktig är det bättre att använda skalpell än att använda snöskyffel. Under denna fas behöver hunden i första hand information, och den tror jag vi kan ge mycket tydligare genom att låta klickern vara den enda som bryter tystnaden.

Så får du hellre prata lite extra i fikapausen 🙂

Dagens läxa

Lär din hund något helt nytt och experimentera med att endast klicka och belöna utan att över huvud taget prata. Lär t ex hunden att stänga en låda eller en skåpsdörr med hjälp av en post-it lapp som target. När du endast kan ge information med klickern blir man oftast mycket exaktare med denna…

För att precisera än en gång: Jag säger INTE att du ALDRIG ska prata när du belönar din hund. Däremot är det en viktig egenskap att du faktiskt KAN träna helt utan att prata (många hundägare har aldrig provat det förut – därför dagens läxa).



Om författarna

Epostkursen är skapad av Canis grundare Morten Egtvedt och Cecilie Köste, huvudinstruktörer vid Canis Hundskola och författare av böckerna